Den nuvarande stenkyrkans äldsta synliga del är det kvarvarande romanska långhuset från 1100-talet (sekelskiftet 11/1200-tal), med dess återanvända portal och fönsterinfattning. Tornet byggdes omkring 1220-talet, och i tornbygget återanvändes plankor från en tidigare 1100-talskyrka i trä. Det romanska absidkoret revs omkring sekelskiftet 1200/1300, i samband med att det nuvarande gotiska koret byggdes. Absidkorets portal har återanvänts i sakristian. I samband med att det nya koret byggdes, revs långhusets valv och ersattes av ett plant trätak. Interiört finns bland annat en dopfunt av sandsten från 1100-talets senare del, tillskriven Semi-Byzantios, samt triumfkrucifix från 1200-talet, sakramentsskåp och glasmålningar.
