Ett lockigt lejon på dopfuntsfoten i Vamlingbo kyrka på Gotland betraktar sommarsolen genom den öppna dörren. Det är kanske inte helt rationellt att antropomorfisera en dopfunt, men den kyrkliga konsten är inte heller helt rationell, och jag lär inte vara den första sedan dopfunten var nyhuggen på 1100-talet som tänker att varelserna som sticker ut sina huvuden ur dopfuntens fot nog också kan tänka. På sitt sätt. Laddade och livgivna av mänskliga tankar och åtbörder.
