Detalj av portal på tornets nordsida, Öja kyrka på Gotland. Den medeltida kyrkliga konsten är oftast övertydlig – man känner direkt igen de bibliska scenerna, tillsammans med helgonen, deras legender och attribut. Den stora smideshammaren och tången med en hästsko antyder att det är ett helgon med smide och hovslageri som profession som avbildats. Det finns ett par stycken att välja på: Antingen S:t Eligius som plockade benet av hästen när han skulle sko den, och sedan lika enkelt satte fast benet igen. Eller S:t Dunstan, som bland annat nöp Djävulen i näsan med en glödhet tång, och skodde Djävulen i stället för hans häst då denne besökte smedjan. I sin helhet var kanske medeltiden inte en bättre tid än nutiden att leva i – men onekligen intressantare, eftersom naturlagarna ännu inte hade klubbats igenom, och gränserna mellan himmel, jord och helvete ännu inte hade tagit fasta former.
