Nedre delen av torn och långhus påbörjades i mitten av 1100-talet. Tornet byggdes upp till nuvarande höjd i mitten av 1200-talet. Koret byggdes ut på 1300-talet. I långhuset finns kalkmålningar i bysantinsk stil. Även dopfunten från senare delen av 100-talet har bysantinska motiv. I kyrkogårdsmuren finns fyra medeltida stigluckor – en i varje väderstreck.
”Äro dessa underliga tjock-läppade skallar, som prydas av bakom öronen hängande band, som mera likna gammalegyptiska huvuddukar än lejonmanar, verkligen berättigade till lejon-namnet? Tyder icke den svällda rullade läppen och nackens band mera på den nordiska draken, känd från run- och bildstenar? — Ja att gotländingarne uppfattade djuren som lejon är ingalunda sagt. Kanske snarare som ‘drakar ‘.” (Roosval, Fornvännen 1916) De har varit med ett tag, de gotländska dopfuntarna. Setts och tolkats av århundradens kyrkfolk, forskare och turister. Blivit till ständigt nya delar av människors och platsers berättelser. Det här lejonhuvudet sitter på dopfunten i Garde kyrka. Dateringen är senare hälften av 1100-talet, och den ingår bland de dopfuntar som tillskrivs den stenmästare/verkstad som av konsthistorikern Johnny Roosval i början av 1900-talet gavs namnet Byzantios.
