Hörsne kyrkas nuvarande långhus uppfördes i början av 1300-talet. Det västra kapitälbandet på långhusets sydportal har motiv hämtade ur Uppenbarelseboken, och arbetet är tillskrivet “Egypticus”; en anonym stenhuggare eller verkstad som var verksam på Gotland under perioden 1330-1380. Längst in vid dörröppningen står författaren själv; som i Uppenbarelseboken kallar sig för Johannes. Av tradition har han ansetts vara samme Johannes (tillsammans med sin bror aposteln Jakob en av Sebedeus söner) som var en av Jesu tolv lärjungar. I den kristna konsten avbildas aposteln Johannes vanligen antingen som mycket ung och skägglös (i moderna ögon inte sällan feminin), eller som mycket gammal och vitskäggig. På Hörsne kyrkas sydportal är det den gamle, skäggige Johannes som har avbildats; han bör ha varit i 90-årsåldern då han skrev Uppenbarelseboken, om traditionen stämmer. Uppenbarelsebokens författare nämner förutom sitt namn också att han befinner sig på ön Patmos, som romarna vid denna tid använde som straffkoloni. Någonstans i minnet har jag bilder från någon illustrerad barnbibel av en gammal gubbe fastkedjad i en klassisk stenmurad fängelsecell, vaktad av romerska soldater med piassavakvastar på hjälmarna, och skrivande Uppenbarelseboken med fjäderpenna på pergament. Skulpturens skägg är slätt, vilket tyder på att den ursprungligen sannolikt var målad. Trots 700 år av gotländskt väder, kan man fortfarande hitta färgrester på andra delar av den skulpterade sydportalen.
Den medeltida kyrkliga konsten är övertydlig. Har man väl lärt sig att känna igen gestalterna och symbolerna, vilket torde ha ingått i den medeltida allmänbildningen, då känner man igen dem – var man än befinner sig i den kristna världen, även i på långt håll och i dålig belysning. Samma scener ur Uppenbarelseboken som på Hörsne kyrkas sydportal finns också avbildade i ett magnifikt rosettfönster från 1485 i Sainte-Chapelle; slottskapellet som är den sista återstående delen av det medeltida kungliga slottet Palais de la Cité i Paris.
“Och ett stort tecken visade sig i himmelen: där syntes en kvinna, som hade solen till sin klädnad och månen under sina fötter, och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovånda. Ännu ett annat tecken visade sig i himmelen: där syntes en stor röd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och på sina huvuden sju kronor. Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnor och kastade den ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, när hon hade fött det. Och hon födde ett gossebarn, som en gång skall styra alla folk med järnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron; Och kvinnan flydde ut i öknen, där hon har en plats sig beredd av Gud, och där hon skulle få sitt uppehälle under ett tusen två hundra sextio dagar.” (Uppenbarelseboken 12:1-6)
“Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem, men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer någon plats för dem. Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom.”
Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: »Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden. Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort.»
“Och när draken såg att han var nedkastad på jorden, förföljde han kvinnan, som hade fött gossebarnet. Men åt kvinnan gåvos den stora örnens två vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen till den plats där hon skulle få sitt uppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran ifrån ormens åsyn.” (Uppenbarelseboken 12: 13-14)
